En fot som bär och lycka.

Nu vänder det.

Efter månader av bedövande värk som fortplantat sig      från rygg till knä och sen till foten ser jag nu ljuset i  tunneln. Vilken lycka att kunna röra mig hyfsat fritt igen. Märkligt  att det är först då kroppen felar man inser vikten av att vara frisk. Nu längtar jag till stugan, kusten och promenader i naturen. Så fort vädret tillåter styr vi bilen västerut. Till dess får Vätterns sydspets duga. Sanningen är att jag börjar tina upp trots vinterns återkomst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , i

Annonser