Beslutsångest.

I lördags var vi i Göteborg för att känna in atmosfären runt vår nya bostad. Omgivningarna med berget bakom huset och hela Hisingsparken inom syn- och gångavstånd är det jag uppskattar mest.

Sedan är det det där med att bo en bit utanför händelsernas centrum. 20 minuter med buss in till  city är okej. Det mesta av service finns vid torget, men ack så fult. Typiskt trist förortstorg.

Jag försov mig så vi hann inte till visningen utan fick nöja oss med att kika runt utanför husen. Såg fint ut. Och så luften.Så lätt att andas här.

Vad händer när jag kommer hem? Magkänslan! Den ropade nej, nej!  Vill inte. Vi byter ner oss rejält när det gäller boendet men får tillgång till storstadens enorma utbud av kultur, nöjen och en stimulerande intellektuell miljö. Tryggheten med det invanda och närheten till allt ska vi verkligen byta bort det? Bli skogsmulle efter att ha levt som cityslicker?

Det blir spännande och se vad beslutet blir till slut. Just nu känns det inte så självklart att packa ihop och flytta ”hem” igen.  Den där gamla drömmen om att flytta tillbaks kanske är vackrare som dröm till sist. Det börjar dra ihop sig. Så mycket vingelutrymme finns inte kvar.

Våningen näst högst upp på bilden, den utan hörnfönster är den som är tänkt att vi ska flytta in i. Utsikt en mil mot Angeredsbergen kommer i så fall att ersätta vår Vätterutsikt i Jönköping.

De nya skatteregler som alliansen infört gör det dyrare att sälja en större och mer attraktiv lägenhet och sedan köpa och bosätta sig i en mindre lägenhet. Vem hade kunnat tro att alliansens märkliga skattepolitik , en omvänd Robin Hood politik där sänkt fastighetsskatt finansieras med en ”straffavgift” på den vinst som flyttas över i ny bostad och ovanpå det eurokrisen, är det som fått mig att tveka. Vi bor ju himla bra i ett attraktivt och välskött hus med stans bästa läge och som sagt tryggt i orostider.

Foto: (c) annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser