The End.

Vad passar bättre än att avsluta tre decennier på ED med The Ark´s

”Absolutly No Decorum”

Annonser

Snart är jag fri. Nedräkning.

Nu går det snabbt,
snart är jag fri.
Snart är min tid egentid

Fri att andas, fri att leva.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


På flykt från stressen dag 4-6(21)

Inför läsårsasvlutningar är det alltid intensivt. I år har den perioden en extra dimension för mig då jag stänger en dörr för att öppna andra. Att lämna ett jobb som man trivs med  har både en fram- och baksida. Framsidan handlar om positiva minnen och en stolthet över vad jag uträttat. Baksidan är våndan över om jag gjort rätt, ett slags sorgearbete med andra ord.

Veckan som gått har varit  fylld av intensivt arbete. Alla betyg som ska sättas och betyg som ska kommuniceras och  alla avslut som ska göras tar sannerligen på orken.

En tur på sta´n under Jönköpings marknad, shopping och samtal  med pirater i valstugan vid vindbron var allt jag mäktade med i dag.

Under kaffestunden på Waynes mognade beslutet om att det bästa just nu är  att byta miljö och fly stressen. Så fick det bli och vi är nu på väg till kusten och sommaren.


Afrikabilden, nedräkning dag 3(21)

Tänk dig en bild på en svart liten pojke, tagen på en  dammig bakgård. En femåring med tårarna rinnande ned för kinderna, svettig och med bar överkropp. Vad får den bilden dig att tänka på?

Afrika, svält, undernäring, fattigdom och krig. Det är den bild mina elever utan undantag beskriver när jag visat bilden. Det är den bild av Afrika media förmedlar, den bild som finns i bakhuvudet på en kontinent som de flesta av oss aldrig besökt.

Bilden  är tagen strax efter att pojken  ramlat och skrubbat knät under en fotbollsmatch med kompisarna på en bakgård i en mindre stad i Afrika.

Två tjejer valde att som projektarbete i sista årskursen på gymnasiet skaffa sin egen bild av Afrika. Med hjälp av volontärsresor fick de uppleva några oförglömliga veckor i en mindre ort i hjärtat av Ghana.  I två veckor arbetade  de på ett barnhem med  barn vars mammor dött vid födseln.

I dag fick vi följa deras resa och möte med den afrikanska kulturen. En kultur där gruppen, gemenskap, omsorg om varandra,  vänlighet, öppenhet. nyfikenhet och glädjen står i bjärt kontrast till den gängse Afrikabilden.

Ett annorlunda projektarbete och en stark omvälvande upplevelse som satt spår. En resa som öppnat dörrar, gett perspektiv och skapat en  längtan att återvända.

Ett av de mest spännande inslagen i mitt jobb har varit att följa elevers  kreativitet och lust när de   under 100 timmar planerar och  genomför   projektarbeten som:

-Volontärsresan till Ghana, solidaritetsarbeten med barn på barnhem i Riga, Unga Reportrar i EU,  Skoltidningen och många,många fler.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Nedräkningen har börjat

Det finns frågor i mitt huvud som bankar och vill ut:

-”Hur ska det gå  med de lediga måndagsförmiddagarna när all tid blir ledig tid? Och fredagsfikat inför helgen när all tid blir helg?”

I dag börjar nedräkningen inför den långa semestern. Den sista dagen på jobbet ligger inom räckhåll och sedan ska jag njuta. Ska jag vara helt sanningsenlig har jag redan börjat fasa ut men det märker nog bara jag.

Saknad? Tomhet? Ja det är klart att jag kommer att sakna alla de ungdomar jag haft förmånen att möta varje dag.  Jag har ju ett jobb som är enormt stimulerande och utvecklande. Trots det känns det väldigt bra just nu. Jobbet har tagit  mycket av min tid ibland nästan all tid så som det blir när jobbet har en själ. Nu ska jag stänga dörren åt den fasen i mitt liv och gå vidare. Det finns så många andra dörrar att öppna.

I dag börjar nedräkningen och firandet  inför ett sommarlov som inte ska ha något slut.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar. sommarlov, semester livet