I lördags var vi i Göteborg för att känna in atmosfären runt vår nya bostad. Omgivningarna med berget bakom huset och hela Hisingsparken inom syn- och gångavstånd är det jag uppskattar mest.
Sedan är det det där med att bo en bit utanför händelsernas centrum. 20 minuter med buss in till centrum men avsides. Det mesta av service vid torget men ack så fult. Typiskt trist förortstorg. jag försov mig så vi hann inte till visningen utan fick nöja oss med att kika runt utanför husen.
Vad händer när jag kommer hem? Magkänslan! Den ropade nej, nej! Vill inte. Vi byter ner oss rejält när det gäller boendet men får tillgång till storstadens enorma utbud av kultur, nöjen och en stimulerande intellektuell miljö men som sagt tryggheten med det invanda och närheten till allt ska vi verkligen byta bort det?
Det blir spännande och se vad beslutet blir till slut. Just nu känns det inte så självklart att packa ihop och flytta ”hem” igen. Den där gamla drömmen om att flytta tillbaks kanske är vackrare som dröm till sist. Det börjar dra ihop sig. Så mycket vingelutrymme finns inte kvar.
Här vill M gärna avnjuta sitt morgonkaffe.
Våningen näst högst upp , den utan hörnfönster är den som är tänkt att att vi ska flytta in i. Utsikt en mil mot Angeredsbergen kommer i så fall att ersätta vår Vätterutsikt.
De nya skatteregler som alliansen infört gör det dyrare att sälja och köpa en mindre lägenhet.
Vem hade kunnat tro att alliansens märkliga skattepolitik , en omvänd Robin Hood politik, och ovanpå det eurokrisen är det som fått mig att tveka. Vi bor ju himla bra i ett attraktivt och välskött hus med stans bästa läge och som sagt tryggt i orostider.
Foto: annarkia
